en rädslans förespråkare
av smärta formad och fogad.
i självömkan inbillade han sig
den framtid som var saklig.

nu föll martyrens furste
av din enkla andnings rytm.
inget finns av det du förtjänar
men jag äger den vilja.

när du fyller horisonten.
för dig ska jag vara envis
och visa dig vad jag ser
till dig ger jag mig mer

när inga ord finns kvar
inget kvar av skalet att dela
inga frågor efter svar
inget kvar att, sela

önskar att du fanns där
medveten och obrydd av min närvaro
önskar att du vilar där
så att jag kan vila där
att bara vara i periferin

Som om förflutet blir framtid

ett redskap för din samtid.

Så skipas det rättvisa.

Ännu en gång bräcklig.

När den som vill minst,

som längtar minst,

som drömmer färre timmar,

bestämmer.

Så stressar en ovetenade, flyktig och rädd varelse.

Och gör allt för att inte störta och förstöra. 

Så finns det ingen som ser, hänförd av sälla skönhet.
Iväg han växer, i stolthet och naiv längtan ges liv.
I tunnelseende ter sig det väsen som ståtligt tar utrymme i hans värld.
Med prakt stiger en stjälk i förbryllad näring.

Så finns det ingen som ser, bortrövad i sälla skönhet.
Iväg han växer, ovetande av verklig torka.
Så bryts tillvaron till verklighet och stryps på egen blomster.
Ännu närd, ännu skön och skör,
ohållbar i allt som sig bör

Hur kan du lämna ett tomrum?

Jag har aldrig varit ditt hem.

Ikväll retas lugnet och tänker,

Drömmer och skapar.

Inatt kastas tid och mening

Vi flyr och skrattar.

I gryningen finns ej annat

Sida vid sida, med plirig blick

Gör tiden stunden till intet.

Sen förblir det ändå så, 

En lek i tankens vrå.

Flyktigt och utan stoff,

En overklig anknytning,

Vad skulle hans öde förmå?

För vem skulle han förbli

För vem skulle han bestå?

Ett ynkligt och oförmöget hjärta,

Förtjänar självförvållad smärta.

en kylig avgrund av besvikelse
kondenserar mot din varma blick
i varje vändning en skymt
en notis av hjärtats skick

en tanke skär med trubbig lust
närvaro som krymper avstånd
av minsta rörelse i lugn
en storm i historiens tillstånd

Här finns ingen som ser och äcklas
enkelspårig ton av sömnlöshet
Här finns ingen som vill och sviks
Vad jag vill, vad jag inte vågar tänka
är inget mer.